Mormorjakt!
Hejsan alla läsare!
Idag får man tranbärsris i julgranen! Och en bakgrund jag inte fått fram än...
Som ni kanske vet så har Max mormor kommit till Panfu!
Så fort jag läste det i bloggen så började jag leta! Varje gammal panda i Panfu blev utfrågad om Max! Men inte en ända var henne!
Jag ropade till sist "MAX MORMOR!" och fattade att jag blivit desperat.
Jag satte mig på den iskalla bänken i staden.
Jag suckade och la huvudet bakåt.
Då somnade jag! Jag märkte ingenting, förens jag vaknade.
En panda stod och stirrade på mig med stora förvånade ögon.
"Oj... förlåt! Jag gör ju så att du inte kan sätta dig!" sa jag och ställde mig upp och gick.
Pandan följde efter!
Jag började springa, så snabbt jag kunde.
Men pandan var lite långsam, och halkade snabbt på isen.
Jag vände mig tvärt om och rusade tillbaka. Jag hjälpte upp den gamla damen, jaa just det! En gammal dam!
Jag kom på vad jag gått ut för.
"Öhm... förlåt för att jag sprang! Och för att du halkade... men jag ville bara undra, känner du möjligtvis Max?" frågade jag försiktigt.
"Jaa du... visst gör jag det! Men det finns nog många Max!" sa hon och skrattade.
"Nej... jag menar den kända Max! Han som känner Ella???" frågade jag men tonade bort, såklart kunde inte den här gamla damen känna Max!
"Åhhhh, Maxeplutten!" sa hon med beundrande ögon och stirrade upp i luften.
"Såå... du är hans mormor?" frågade jag.
"Jaa! Men tyvärr måste jag gå hem, Maxeplutten har nog glömt att ta ut pepparkakorna i ugnen!" sa hon och sprang iväg, konstigt nog väldigt graciöst!
Jaa... konstigt!
Klicka här http://blog.panfu.se/ för att kolla in panfubloggen!
Håll höjd!
Sackira
