sackira

Hejsan alla läsare!
Idag är det dags att klippa får!
Det är det faktiskt! Lili behöver hjälp med den nya julkalendern i Panfu, och vad ska hon göra strumporna där man ska få en present varje dag av? Jooo... fårull! Så det är dags att du klipper av det!
Men du behöver en fårdräkt, en rakmaskin såklart, och en fårutklädd vän!
Såhär gick det för mig...
Jag hade massor av pandor omkring mig, där jag stod med en rakmaskin i handen, en gigantisk fårdräkt omkring mig, och eftersom jag är bebispanda, såg jag riktigt rolig ut.
Jag hoppade mot fåret och klippte bort allt ull... fåret blev heeelt naket! Och värre än det, fåret blev rysligt argt!
Den bräkte för fullt! o.O Det kändes lite konstigt där den stod och stirrade på mig och bräkte för full hals...
Försökte den skälla på mig? Jag vet inte, för jag sprang till Lili.
"Tack Sackira!" sa hon glatt när hon fick ullen. "Men du... du har ett får bakom dig..."
"Lili, så lurad blir du väl inte av dräkterna?" sa jag och började skratta.
"Nej... det är inte det Sackira..." sa hon lite besvärat. "Du vet, du har verkligen ett bräkande får bakom dig, och det verkar lite ilsket!"
Jag tittade bakom mig, och japp, där stod fåret och bräkte... o.O
Jag började springa därifrån, in till min koja. Där var det tryggt, jag la mig för att läsa en bok vid min säng.
"BÄHÄHÄHÄHÄHÄHHÄHÄHÄ!!!!!!!!!!!!" skrek fåret rasande från under täcket.
"AAAAAAAHHHHHHH!" skrek jag och sprang så snabbt mina tassar förmådde.
Till sist sprang jag till stallet, där jag hittade massor av morötter. Jag fick en idé!
"FÅRET!" skrek jag så att alla ponnyälskande pandor stirrade på mig, dom andra, ja dom stirrade också. "Kom! Jag har ett par morötter åt dig!"
Fåret kom långsamt fram och bräkte blygt.
Jag hade en hel tunna full men morötter, jag log mot fåret och pekade på tunnan.
"Ta för dig!" sa jag glatt.
Fåret hoppade ner bland morötterna och åt allt, och blev lite (MYCKET) rundare.
Den bräkte glatt och rullade därifrån.
"Puh..." viskade jag för mig själv.
Men då kom fåret tillbaka.
"SKADA MIG INTE!" skrek jag till.
Men fåret bara bräkte glatt och gav mig en glass med sin lilla klöv (den hade inte blivit rundare i alla fall) och jag åt den.
Jag tror att det var det underligaste och snällaste får jag nånsin träffat, men en sak till som den är, argast!
För att få veta mer om allting om Panfu klicka här http://blog.panfu.se/ och så är den också länkad till Panfu!

Håll höjd!

Sackira

PS:
Det finns en tävling som kan göra så att du kommer till framsidan av hemsidan, alltså Panfu!
Glöm inte att skriva ner ett mejl (om du vill!)