sackira

Hejsan alla läsare!
Jag har börjat med en saga, så det här är del 1... då är det väl dags att börja skriva!

Linnea heter en panda som lever i Panfu, hon har blont långt hår och lever i sin koja.
En dag vaknade hon av sin väckarklocka. Hennes hår var alldeles tovigt så hon borstade det. Hon satte på sig och åt flingor till frukost. Sen gick hon ut och tänkte vara med sina kompisar.
När hon gått ut hände något konstigt, hon hade gått ut i djungeln och plötsligt försvann allt. Hon föll ner i ett hål! Hon var för förvånad för att vara rädd.
Till sist krashade hon ner i marken, det var av sten så hon började blöda.
Framför henne fanns en gång, den var liten så hon kröp igenom den. När hon kommit fram till slutet av rummet kom hon till ett gigantiskt rum. Det var gjort av jord på väggarna och taket men golvet var gjort av sten. Hennes kläder var smutsiga och upprivna, och hon hade inga skor, stenarna var där och där vassa så det var svårt att gå omkring.
"Vad gör du här?!" frågade en killröst.
Framför henne kom en kille, en panda liksom henne. Bakom honom brädde det sig ut vingar. Hon blev förskräckt och började gå bakåt.
"Jag frågade, vad gör du här!?" frågade han, inte argt, men hon blev ändå rädd.
"Jag föll, ner från ett hål..." mumlade Linnea, och började skynda sig ut.
"Kom tillbaka!" ropade han.
Linnea stannade. Hon förmådde inte att röra sig, för hans hand var på hennes axel. Hon var för rädd för att röra sig.
"Förlåt om jag gjorde dig rädd" sa han. "Mitt namn är John, och jag bor här, jag är nämligen en älva, jag kan inte bo där alla kan se mig."
Hon vände sig försiktigt om.
"Hur blev du en älva?" frågade hon nervöst.
"Jag blev utvald, det var ingen rolig process, det var faktiskt inte meningen att jag skulle bli utvald, jag råkade bara falla i en maskin, nu är den som skulle blivit älva ursinnig..." sa han.
"Men... hur kommer jag härifrån igen?" frågade Linnea.
"Du kan inte göra det förens du blir älva!" sa han.
Linnea började backa igen, men nu lite mer osäkert.
"Det är inte så dåligt!" sa han förtvivlat. "Snälla, gör det frivilligt, jag vill inte behöva tvinga dig!"
Linnea började springa, hon kom fram till gången, men han tog tag i henne igen.
"Tänk dig, du kan flyga, det finns mer som mig, jag gillar bara att vara avlägsen... det är bättre än att vara människa! Bara förvandlingen kan var jobbig." sa han.
Hon tänkte på det, och blev frestad.
"Hur?" frågade hon osäkert.
"Vad?" frågade John.
"Hur blir jag älva?" frågade hon.

Så, nu är del 1 slut, men del 2 kommer ju såklart, hoppas du gillar den!

Håll höjd!

Sackira