sackira

Hejsan alla läsare!
Idag skriver jag ensam, men imorgon kommer Sport tillbaka.
Fast han kommer inte skriva lika mycket, känns bara inte som min blogg längre då.
Förlåt att jag inte skrivit, men det är svårt att skriva varje dag, men får väl fortsätta försöka.
Jag tror att alla känner till Kruci.... jag menar Paul.
Eller som man nu kallar honom, Paul the kid. Det är synd om Kamaria som måste stå ut med allt hårt jobb!
Och så har jag hört att han snarkar väldigt mycket ;)
Men det hon tycker är jobbigast, är att vara orolig. För terassen är väldigt fin men inte barnvänlig. Tydligen.
Lite missnöjd, dom tänker nämligen kanske bygga om där också!
Allt av gamla Panfu kommer försvinna! Hoppas inte så mycket annat ändras, det är kul med renovering, men det är redan sååå fint i Panfu!
Jag tänker börja med en ny saga, fast den är en saga jag faktiskt funderar på!
Den skulle handla om vad som skulle hända, om Krucio inte hade stoppats! Eller Paul...

Roller (dessa spelas inte av några) :

Veronica

Krucio

Pim

Jossi

Situation:

Veronica och Jossi är bästa vänner. Dom är två av Krucios många arbetare.
Folkets ända hopp är dom, eftersom att dom också har några magiska krafter. Tyvärr försvagar Krucio krafterna.
Nu finns det inget, förutom alla pandor, som är gjort av sten!


Och nu börjar sagan... hoppas att ni gillar den!

Veronica låg på en av mattorna i balsalen, där alla arbetare för Krucio sov. Hon hade vaknat tidigt, men vågade inte röra på sig, för då skulle kanske vakterna ta fast henne, och göra henne, eller en del av henne, till sten. När man gått upp för tidigt, eller för sent, så gjorde man en arm till sten.
Plötsligt så hörde hon hur en panda ställde på sig och gäspade ljudligt.
Veronica kisade och försökte se vem det var.
Det var Pim, en olydig tjej, men som ändå var bra på att få alla på gott humör.
Vakterna sprang fram.
"Hallå! Vad gör ni? Jag ska ju bara upp och käka, och sen jobba, tänker ni förvandla mig till än sten va? VA!" skrek Pim.
Veronica blundade snabbt när hon såg att vakterna var på väg emot henne.
"Hörni, jag kikade omkring mig, och den där snorungen verkar ha tittat lite." sa en av vakterna.
"Jag såg henne också!" sa en annan.
Dom lyfte upp Veronica.
Hon spärrade upp ögonen.
"JAG HAR INTE GJORT NÅGOT!" skrek Veronica, men dom höll handen för hennes mun.
Plötsligt var dom i slottornet. Där fanns Kamaria, eller om man kan kalla henne Kamaria. Hon hade blivit helt förstenad. Där hade nu Krucio flyttat in.
"Vilka är de här och varför är dom här?" röt han.
"Dom vaknade för tidigt, sir." sa han som upptäckt Veronica.
"Bind dom!" sa Krucio.
Vakterna gjorde det och gick sen.
"Jaså... två olycksmakare... dig Pim har jag hört om många gåner, gillar du ditt nya öra? Men dig Veronica, hade jag förväntat mig bättre av!" sa han och spottade vid Veronicas fötter.
"Jaja, nu ska ni få ert straff!" skrek han och skrattade sen elakt.
Han sträckte ut sin hand.
Veronicas arm började bulta, hon skrek. Men inget hände, förutom att hon nu knappt kunde röra på hennes vänstra arm. Hon tittade ner på sin arm, som nu var gjord av sten.

Jaa... fortsättning följer!

Klicka här http://blog.panfu.se/ för att kolla in panfubloggen!

Håll höjd!

Sackira